Kajsa Hartig

A blog about Cultural Heritage and Digital Communication

Från taktilt till digitalt

Lämna en kommentar

This is a blogpost about a seminar held at Nordiska museet in September, an English translation will follow shortly.

Ett av de problem som museer står inför i arbetet med att förmedla kulturarv på webben är att samlingarna ofta saknar röst, de är mer eller mindre tysta. En stor del av 1900-talets insamling och förvaltning har gått ut på att dissekera och klassificera, var sak på sin plats. Även av bevarandeskäl har exempelvis fotografier splittrats från dokument och föremål.

Idag är vi medvetna om behovet av att samla och bevara med en helhetssyn på föremål, dokument och fotografier. Forskningen inom humaniora har de senaste åren har allt mer fokuserat på objektens materialitet och sociala biografi (se bland annat Photographs, objects, histories och  Raw histories, om fotografiets materialitet av professor Elizabeth Edwards, London College of Communication). Det är inte bara föremålet i sig som är av betydelse utan hela dess livshistoria och kontext. Ändå saknas ofta detta synsätt i minnesinstitutionernas förmedling via webben. En stor del av den kunskap som finns om samlingarna filtreras bort i webbgränssnittet.

För att kunna förmedla taktila föremål i digitala kanaler krävs nytänkande och nya metoder. Dels metoder för att identifiera den kontext som är nödvändig för att fullt förstå ett föremål, dokument eller fotografi, och dels metoder för att också på webben kunna förmedla desamma.

Etnologen Hanna Jansson har under våren skrivit sin masteruppsats om stickbloggar. Uppsatsens titel är Från garn till ord – stickbloggars taktila ting och narrativa världar. I september presenterade hon uppsatsen vid ett internt seminarium på Nordiska museet.

En utgångspunkt för uppsatsen är den amerikanska folkloristen Katharine Youngs modell över narrativa världar (Taleworlds and Storyrealms, 2000). Berättare och åhörare kan röra sig mellan flera olika världar. I Youngs modell finns världarna Taleworld (händelserna i berättelsen) och Storyrealm (berättandets rike). Hanna Jansson bygger en ny modell där hon kompletterar Youngs modell med upplevelsevärlden, den vardagliga världen av taktila erfarenheter. Upplevelsevärlden finns offline och representationerna online. Bloggandets dokumenterande och översättande praktiker rör sig både online och offline. Interaktionen mellan bloggare sker både online och offline.

Hanna Jansson intresserar sig specifikt för transformationsprocesserna, genom vilka fysiska stickade objekt blir till digitala berättelser i form av texter, fotografier och rörliga bilder, presenterade i bloggform. I sitt arbete har hon förutom att studera bloggarna också studerat informanternas liv offline. Bloggarna har förutom att vara ett studieobjekt i sig också givit värdefull information om stickkulturen idag i Sverige.

Några slutsatser som Hanna drar i sin uppsats är att bloggarna utgör en pågående berättelse, genom att de knyts samman av bloggposter och kommentarer. Genom att följa enskilda objekt framträder berättelsens olika delar och kan knytas samman till något sammanhängande, en helhet. Enskilda inlägg framstår å sin sida om i det närmaste meningslösa. Berättelserna ger en kontext och följer föremålens successiva framväxt.

Förhållande online och offline är särskilt intressant. De som skriver i sina bloggar och de som kommenterar är involverade i varandra såväl via webben – man kommenterar varandras inlägg – men också via träffar i verkliga livet. Gränserna mellan offline och online blir alltså flytande. Studiet av bloggarna visar också att de har betydelse för kunskapsprocesserna som rör stickningen.

Intressant är att Hanna Jansson konstaterar att RSS-feeds kan vara begränsande för interaktiviteten. De som konsumerar bloggar via RSS-feeds tenderar att i mindre grad kommentera inlägg. Samtidigt drar hon slutsatsen att de bloggar som ofta uppdateras och har ett kvalitativt och omfattande innehåll ändå får många kommentarer på sina inlägg.

Fotografier spelar en viktig roll i bloggandet, på flera olika plan. Dels utgör fotografierna en väsentlig del av innehållet i bloggarna. Skribenterna anstränger sig för att fotografera de stickade objekten, och vet hur en bra bild bör se ut (hur ljuset ska falla osv.). De uttrycker också en medvetenhet om att de egentligen skulle vilja producera ännu bättre bilder, men kan inte framförallt på grund av tidsbrist.

Kärnan i uppsatsen är hur Hanna Jansson visar hur det taktila förmedlas i text och i bild. Bloggtexterna är mycket beskrivande och belyser känslan av garnet, det hårda arbetet med ett stickprojekt osv. Fotografierna strävar efter att i samma anda förmedla färg, struktur och passform. Dock ser man sällan interaktionen med garnet. Att fotografierna inte i större grad förmedlar taktila upplevelser kan bero på olika faktorer, dels att man inte alltid bär med sig en kamera eller har tid att producera de bilder man skulle vilja, och dels att själva mediet – den halvoffentliga arenan – sätter gränser för vad man vill visa.

Men framförallt ”får de digitala texterna genom läsarnas taktila kunskaper en tydlig materialitet och kroppslighet…” (Hanna Jansson, 2010, s.67). Det är alltså genom den initierade publiken, och den digitala textens och bildens framställning, som den taktila upplevelsen förmedlas digitalt. Genom att målgruppen interagerar aktivt med bloggskribenterna, deltar i det framväxande stickprojektet och genom sin kompetens blir avgörande för bloggens vidare utveckling visar Hanna Jansson tydligt hur en kartläggning av alla aktörer på bloggarna är väsentlig för att förstå det stickade objektets transformation till digital berättelse.

Hanna Jansson synliggör alltså integrationen mellan objektens transformationer och textualiseringar, bakomliggande taktila upplevelser, översättande och interaktiva praktiker i analysen av representationerna. Online och offline går in i varandra. ”Digitalt och analogt, kropp och text samt erfarenhet och representation måste ”… förstås som grundläggande aspekter av både stickningens och bloggandets kreativa praktiker.” (Hanna Jansson, 2010, s.67).

Hanna Jansson avslutar sin uppsats med slutsatsen att bloggar är av stor betydelse för folklorister för att få tillgång till berättelser och berättande. Bloggens karaktär ger möjlighet ”att studera berättandet både som process och som integrerad del i informanternas liv.” För museerna är studier som Hanna Janssons ovärdeliga för arbetet med att utveckla en webbnärvaro i kulturarvssektorn. Vi får nya insikter om vad webben betyder redan idag för kulturskapande och interaktion.

Hanna Jansson är idag doktorand vid Stockholms universitet och kommer att fortsätta studera bloggar, ett arbete som jag ser fram emot att följa.

—————————————————————————————

Hanna Janssons uppsats finns bland annat att läsa i fulltext genom Nordiska museets bibliotek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s