Kajsa Hartig

A blog about Cultural Heritage and Digital Communication

Lämna en kommentar

From tactile to digital

One of the problems that museums face when disseminating cultural heritage on the web is that the collections often have no voice, they are more or less silent. During a large part of the 1900s the collecting and collection management has been devoted to dissecting and classifying, each thing in its place. In addition conservation also has caused for example photographs to be separated from documents and objects.

Today, we are aware of the need to collect and preserve a comprehensive view of objects, documents and photographs. Research in the humanities have in recent years increasingly focused on the objects’ materiality and social biography (see for example Photographs, Objects, Histories and Raw histories, photographs, anthropology and museums of Professor Elizabeth Edwards, the London College of Communication). It is not just the object itself that is important, but its social biography and context. Yet this paradigm shift has not reached the web interfaces. Much of the available knowledge about the collections is filtered and lost when going online.

To mediate tactile objects in digital channels requires new thinking and new approaches. We need methods to identify the context which is necessary to fully understand an object, document or photograph, and also methods on how to convey the very same context online.

Ethnologist Hanna Jansson has this spring completed her master’s thesis on knitting blogs. Title of the thesis is From yarn to words – tactile objects and narrative worlds in knitting blogs (my translation from Swedish). In September, she presented the thesis at an internal seminar at Nordiska Museet, Stockholm, Sweden.

A starting point for this paper is the American folklorist Katharine Young’s model of narrative worlds (Tale Worlds and Storyrealms, 2000). Narrator and audience can move between different worlds. In Young’s model there is Tale World (the events in the story) and Story Realm (the realm of storytelling). Hanna Jansson builds a new model in which she adds to Young’s model a new dimension, the World of experience, i.e. the everyday world of tactile experience. The World of experience is offline and the representations are online. The documenting and translating practices of the blogs are found both online and offline. The interaction between the blogger takes place both online and offline.

Hanna Jansen is interested especially in the transformation process, in which physical knitted objects are transformed into digital stories in the form of text, photographs and moving images and presented in blog format. In her work she has in addition to studying blogs also studied the informants’ lives offline. These blogs have, besides being a focus for the study, also yielded valuable information about knitting culture today in Sweden.

A conclusion that Hanna Jansson makes in her essay is that blogs are an ongoing story, through the linking of blog entries and comments. By following an individual object the story’s various elements emerges and can they be linked together to form a whole. Individual blogposts appear to be almost meaningless. The stories provide a context and follow objects that gradually emerge.

The relationships between online and offline is particularly interesting. Those who write posts on their blogs and those who comment are involved in each other both via the web – in commenting on each other’s posts – but also through meeting in real life. The boundaries between offline and online will thus be fluent. The study of bloggers also show that they are relevant to knowledge processes related to knitting.

Interestingly, Hanna Jansson concludes that RSS feeds can be limiting for interactivity. Those who consume blogs via RSS feeds tend to be less prone to comment on posts. While she draws the conclusion that the blogs that are frequently updated and have a superior quality and extensive scope, still get many comments on their posts.

Photographs play an important role in blogging, on multiple levels. First, the use of photographs make up a substantial part of the content of the blogs. Secondly the authors make a true effort to photograph the knitted items, and they know very well what a good picture should look like (how light will fall and so on). They also express an awareness that they really would like to produce even better images, but can not mainly because of time constraints.

The core of this paper is how Hanna Jansson shows how the tactile is conveyed in words and in pictures. Blog texts are very descriptive and illustrate the feeling of the yarn, the hard work of a knitting project, etc. The photographs aim to convey the same spirit, color, texture and fit. However, one seldom sees interaction with the yarn. The photographs do not to a greater extent convey tactile sensations. This might be caused by various factors, the bloggers do not always carry a camera or have the time to produce the images they would like. Secondly the media itself – the semi-public arena – puts the limit for what you want to show or tell.

But above all (my translation:) “the digital texts acquire a distinct materiality and physicality through the readers’ tactile skills” (in Swedish) ”får de digitala texterna genom läsarnas taktila kunskaper en tydlig materialitet och kroppslighet…”(Hanna Jansson, 2010, p.67). So it is by the well-informed audience, and the digital text and image processing, that the tactile experience can be delivered digitally. That the audience interact actively with the blog authors and participate in the emerging knitting projects, and also use their skills in this interaction, is crucial to the blog’s development. Hanna Jansson clearly shows how a survey of all participants on the blogs is essential to understand the knitted object’s transformation to a digital story.

Hanna Jansson reveals therefore the integration between object transformations and textualisations, the underlying tactile experiences, translating and interactive practices in the analysis of the knitted onjects. Online and offline merge. ”Digitalt och analogt, kropp och text samt erfarenhet och representation måste… förstås som grundläggande aspekter av både stickningens och bloggandets kreativa praktiker.” My translation: Digital and analogue, body and text, experience and representation must…be understood as basic aspects of the creative practices of knitting and blogging. (Hanna Jansson, 2010, s.67).

Hanna Jansson concludes her essay by saying that blogs are of great importance for folklore researchers when studying stories and storytelling. Blogs by their nature allow the study of storytelling both as process and as integral part of the informants’ lives.” My translation. In Swedish: ”att studera berättandet både som process och som integrerad del i informanternas liv.”

Studies like Hanna Jansson’s are invaluable to the process of developing a web presence for museums in the cultural heritage sector. Among other things we get new insights about what the web does today for cultural creativity and interaction.

Hanna Jansson is currently a doctoral student at Stockholm University and will continue studying blogs, a career that I look forward to follow.


Hanna Jansson’s essay is available (in Swedish) in full text through the Nordic museum’s library.

Lämna en kommentar

Från taktilt till digitalt

This is a blogpost about a seminar held at Nordiska museet in September, an English translation will follow shortly.

Ett av de problem som museer står inför i arbetet med att förmedla kulturarv på webben är att samlingarna ofta saknar röst, de är mer eller mindre tysta. En stor del av 1900-talets insamling och förvaltning har gått ut på att dissekera och klassificera, var sak på sin plats. Även av bevarandeskäl har exempelvis fotografier splittrats från dokument och föremål.

Idag är vi medvetna om behovet av att samla och bevara med en helhetssyn på föremål, dokument och fotografier. Forskningen inom humaniora har de senaste åren har allt mer fokuserat på objektens materialitet och sociala biografi (se bland annat Photographs, objects, histories och  Raw histories, om fotografiets materialitet av professor Elizabeth Edwards, London College of Communication). Det är inte bara föremålet i sig som är av betydelse utan hela dess livshistoria och kontext. Ändå saknas ofta detta synsätt i minnesinstitutionernas förmedling via webben. En stor del av den kunskap som finns om samlingarna filtreras bort i webbgränssnittet.

För att kunna förmedla taktila föremål i digitala kanaler krävs nytänkande och nya metoder. Dels metoder för att identifiera den kontext som är nödvändig för att fullt förstå ett föremål, dokument eller fotografi, och dels metoder för att också på webben kunna förmedla desamma.

Etnologen Hanna Jansson har under våren skrivit sin masteruppsats om stickbloggar. Uppsatsens titel är Från garn till ord – stickbloggars taktila ting och narrativa världar. I september presenterade hon uppsatsen vid ett internt seminarium på Nordiska museet.

En utgångspunkt för uppsatsen är den amerikanska folkloristen Katharine Youngs modell över narrativa världar (Taleworlds and Storyrealms, 2000). Berättare och åhörare kan röra sig mellan flera olika världar. I Youngs modell finns världarna Taleworld (händelserna i berättelsen) och Storyrealm (berättandets rike). Hanna Jansson bygger en ny modell där hon kompletterar Youngs modell med upplevelsevärlden, den vardagliga världen av taktila erfarenheter. Upplevelsevärlden finns offline och representationerna online. Bloggandets dokumenterande och översättande praktiker rör sig både online och offline. Interaktionen mellan bloggare sker både online och offline.

Hanna Jansson intresserar sig specifikt för transformationsprocesserna, genom vilka fysiska stickade objekt blir till digitala berättelser i form av texter, fotografier och rörliga bilder, presenterade i bloggform. I sitt arbete har hon förutom att studera bloggarna också studerat informanternas liv offline. Bloggarna har förutom att vara ett studieobjekt i sig också givit värdefull information om stickkulturen idag i Sverige.

Några slutsatser som Hanna drar i sin uppsats är att bloggarna utgör en pågående berättelse, genom att de knyts samman av bloggposter och kommentarer. Genom att följa enskilda objekt framträder berättelsens olika delar och kan knytas samman till något sammanhängande, en helhet. Enskilda inlägg framstår å sin sida om i det närmaste meningslösa. Berättelserna ger en kontext och följer föremålens successiva framväxt.

Förhållande online och offline är särskilt intressant. De som skriver i sina bloggar och de som kommenterar är involverade i varandra såväl via webben – man kommenterar varandras inlägg – men också via träffar i verkliga livet. Gränserna mellan offline och online blir alltså flytande. Studiet av bloggarna visar också att de har betydelse för kunskapsprocesserna som rör stickningen.

Intressant är att Hanna Jansson konstaterar att RSS-feeds kan vara begränsande för interaktiviteten. De som konsumerar bloggar via RSS-feeds tenderar att i mindre grad kommentera inlägg. Samtidigt drar hon slutsatsen att de bloggar som ofta uppdateras och har ett kvalitativt och omfattande innehåll ändå får många kommentarer på sina inlägg.

Fotografier spelar en viktig roll i bloggandet, på flera olika plan. Dels utgör fotografierna en väsentlig del av innehållet i bloggarna. Skribenterna anstränger sig för att fotografera de stickade objekten, och vet hur en bra bild bör se ut (hur ljuset ska falla osv.). De uttrycker också en medvetenhet om att de egentligen skulle vilja producera ännu bättre bilder, men kan inte framförallt på grund av tidsbrist.

Kärnan i uppsatsen är hur Hanna Jansson visar hur det taktila förmedlas i text och i bild. Bloggtexterna är mycket beskrivande och belyser känslan av garnet, det hårda arbetet med ett stickprojekt osv. Fotografierna strävar efter att i samma anda förmedla färg, struktur och passform. Dock ser man sällan interaktionen med garnet. Att fotografierna inte i större grad förmedlar taktila upplevelser kan bero på olika faktorer, dels att man inte alltid bär med sig en kamera eller har tid att producera de bilder man skulle vilja, och dels att själva mediet – den halvoffentliga arenan – sätter gränser för vad man vill visa.

Men framförallt ”får de digitala texterna genom läsarnas taktila kunskaper en tydlig materialitet och kroppslighet…” (Hanna Jansson, 2010, s.67). Det är alltså genom den initierade publiken, och den digitala textens och bildens framställning, som den taktila upplevelsen förmedlas digitalt. Genom att målgruppen interagerar aktivt med bloggskribenterna, deltar i det framväxande stickprojektet och genom sin kompetens blir avgörande för bloggens vidare utveckling visar Hanna Jansson tydligt hur en kartläggning av alla aktörer på bloggarna är väsentlig för att förstå det stickade objektets transformation till digital berättelse.

Hanna Jansson synliggör alltså integrationen mellan objektens transformationer och textualiseringar, bakomliggande taktila upplevelser, översättande och interaktiva praktiker i analysen av representationerna. Online och offline går in i varandra. ”Digitalt och analogt, kropp och text samt erfarenhet och representation måste ”… förstås som grundläggande aspekter av både stickningens och bloggandets kreativa praktiker.” (Hanna Jansson, 2010, s.67).

Hanna Jansson avslutar sin uppsats med slutsatsen att bloggar är av stor betydelse för folklorister för att få tillgång till berättelser och berättande. Bloggens karaktär ger möjlighet ”att studera berättandet både som process och som integrerad del i informanternas liv.” För museerna är studier som Hanna Janssons ovärdeliga för arbetet med att utveckla en webbnärvaro i kulturarvssektorn. Vi får nya insikter om vad webben betyder redan idag för kulturskapande och interaktion.

Hanna Jansson är idag doktorand vid Stockholms universitet och kommer att fortsätta studera bloggar, ett arbete som jag ser fram emot att följa.


Hanna Janssons uppsats finns bland annat att läsa i fulltext genom Nordiska museets bibliotek.